Venezuelas
ekonomi fortsatte förra året sin tillväxt. Man inte bara placerade
sig som en av de snabbast växande ekonomierna i Latinamerika, utan
landet visade också sina belackare att när den politiska viljan finns,
så går det att genomföra en lång rad sociala projekt till befolkningens
fromma.
Vid årsskiftet
noterade Venezuela en BNP-tillväxt på 8,4 procent. För första gången
i landets historia nådde man över 200 miljarder dollar och 34 309
miljoner i valutareserver, trots att man i början av året hade fört
över 7 miljarder dollar från detta konto till den Nationella Utvecklingsfonden.
Det största
problemet i ekonomin var inflationen, som kom upp i 22,5 procent,
när man trodde att den skulle stanna på 12 procent. Regeringen har
dock redan vidtagit åtgärder för att pressa ned inflationen. I början
av detta år har man lanserat en ny valuta kallad Bolivar Fuerte, som
avskaffar tre nollor i den traditionella valutan.
Inga
skulder till Världsbanken
En del massmedia i väst liksom venezolanska massmedia som kontrolleras
av oppositionen hade förutspått en ekonomisk kris i landet under 2007
till följd av regeringens sociala politik. Efter de misslyckade statskuppsförsöken
(2002) och den Washington-stödda oljestrejken mellan december 2002
och februari 2003 har landet inte bara haft en trygg och harmonisk
tillväxt, utan Venezuela har också avslutat 14 skulder till Världsbanken,
och är inte skyldig Internationella Valutafonden en enda cent, enligt
uppgift från Rodrigo Cabezas, avgående finansminister.
Nu invänder belackarna att anledningen till de fina resultat som uppnåtts
är det höga oljepriset, men om Hugo Chávez' regering inte hade vidtagit
erforderliga juridiska och ekonomiska åtgärder så att huvudparten
av avkastningen från råoljeproduktionen förs över till statskassan,
så skulle vinsterna återigen ha kammats hem av de transnationella
bolagen och den inhemska oligarkin.
Slut
på plundringen
I sin bok "Oljan i den venezolanska tillvaron", som kom ut 1976, beskriver
Salvador de la Plaza den utplundring som landet utsatts för sedan
1917 då man upptäckte oljefyndigheterna i Venezuela. Den samlade produktionen
mellan år 1917 och 1964 uppgick till fantastiska 2.945 miljoner kubikmeter
med ett exportvärde på 123 miljarder bolivar. La Plaza påpekar att
"det skulle vara logiskt att dra slutsatsen att Venezuelas knappa
8 miljoner invånare år 1964 hade det riktigt gott ställt. Så är det
dock inte, tvärtom, med undantag för ett ytterst ringa fåtal lever
befolkningen idag (1976) i den allra största misär".
Dessa
är de spelregler som regeringen har ändrat på sedan Hugo Chávez kom
till makten år 1999. I ett tal vid PETROCARIBEs toppmöte i kubanska
Cienfuegos i början av året framhöll Chávez: Vid 1900-talets slut
levde över 50 procent av Venezuelas befolkning i fattigdom och misär…
och det är kärnfrågan i den bolivarianska revolutionens kamp".
Bara åtta år senare har Venezuelas Folk fått uppleva enorma förbättringar.
Den stadiga ekonomiska utvecklingen har huvudsakligen inriktats på
att stärka de sociala projekten, nedbringa den historiska fattigdomen,
främja sysselsättningen och höja minimilönerna, för att nämna de viktigaste
målen.
Man
kan utan överdrift påstå att ingen venezolan i dagens läge står utan
hälso- och sjukvård. 1 750 000 barn har blivit vaccinerade utan kostnad
på sjukhus och vårdcentraler. Framställningen av vaccin kommer under
de närmaste månaderna att nå upp till 35 miljoner årsdoser, det vill
säga sju gånger den nuvarande kapaciteten, till förmån för en halv
miljon barn under ett år och ytterligare 10 miljoner människor. I
landet finns 395 diagnoscentra utrustade med modern teknik, 485 rehabiliteringscentra
och 18 med avancerad teknologi. Med hjälp av kubanska lärare utbildar
sig nära 30 000 ungdomar till läkare. 17 ögonkliniker har startats
med 31 operationssalar, där 480 000 venezolaner har opererats.
Livsmedel
åt alla
I "Misión Robinson" har ett stort alfabetiseringsprogram genomförts,
som gjort det möjligt att få slut på analfabetismens gissel och tack
vare "Misión Robinson 2" kan alla medborgare som så önskar gå ut grundskolans
årskurs 12. För första gången har 2 300 000 människor som bott i slummen
fått tillgång till dricksvatten. 110 000 nya bostäder för låginkomsttagare
har byggts.
Åt
de mest behövande familjerna garanterar staten nödvändiga livsmedel
genom "Operación Mercal". Arbetslösheten har krympt från 26 procent
2002 till 7,5 procent vid årsskiftet, och nära femton nya "sociala
missioner" har inrättats i landet för att förbättra villkoren för
fattiga, indianer, dokumentlösa m.fl.
Detta
är i stora drag några av de främsta landvinningar som gjorts under
den korta tid den bolivarianska regeringen funnits till, trots statskuppsförsök,
oljestrejker, USA-inspirerade destabiliseringsförsök och massmedias
förtalskampanjer.
Hedelberto
López Blanch, Rebelión
översättning:
Eva Sjöblom