Venezuelas 
            ekonomi fortsatte förra året sin tillväxt. Man inte bara placerade 
            sig som en av de snabbast växande ekonomierna i Latinamerika, utan 
            landet visade också sina belackare att när den politiska viljan finns, 
            så går det att genomföra en lång rad sociala projekt till befolkningens 
            fromma. 
          Vid årsskiftet 
            noterade Venezuela en BNP-tillväxt på 8,4 procent. För första gången 
            i landets historia nådde man över 200 miljarder dollar och 34 309 
            miljoner i valutareserver, trots att man i början av året hade fört 
            över 7 miljarder dollar från detta konto till den Nationella Utvecklingsfonden.
          Det största 
            problemet i ekonomin var inflationen, som kom upp i 22,5 procent, 
            när man trodde att den skulle stanna på 12 procent. Regeringen har 
            dock redan vidtagit åtgärder för att pressa ned inflationen. I början 
            av detta år har man lanserat en ny valuta kallad Bolivar Fuerte, som 
            avskaffar tre nollor i den traditionella valutan. 
            
          Inga 
            skulder till Världsbanken 
            En del massmedia i väst liksom venezolanska massmedia som kontrolleras 
            av oppositionen hade förutspått en ekonomisk kris i landet under 2007 
            till följd av regeringens sociala politik. Efter de misslyckade statskuppsförsöken 
            (2002) och den Washington-stödda oljestrejken mellan december 2002 
            och februari 2003 har landet inte bara haft en trygg och harmonisk 
            tillväxt, utan Venezuela har också avslutat 14 skulder till Världsbanken, 
            och är inte skyldig Internationella Valutafonden en enda cent, enligt 
            uppgift från Rodrigo Cabezas, avgående finansminister.
           
            Nu invänder belackarna att anledningen till de fina resultat som uppnåtts 
            är det höga oljepriset, men om Hugo Chávez' regering inte hade vidtagit 
            erforderliga juridiska och ekonomiska åtgärder så att huvudparten 
            av avkastningen från råoljeproduktionen förs över till statskassan, 
            så skulle vinsterna återigen ha kammats hem av de transnationella 
            bolagen och den inhemska oligarkin. 
            
          Slut 
            på plundringen 
            I sin bok "Oljan i den venezolanska tillvaron", som kom ut 1976, beskriver 
            Salvador de la Plaza den utplundring som landet utsatts för sedan 
            1917 då man upptäckte oljefyndigheterna i Venezuela. Den samlade produktionen 
            mellan år 1917 och 1964 uppgick till fantastiska 2.945 miljoner kubikmeter 
            med ett exportvärde på 123 miljarder bolivar. La Plaza påpekar att 
            "det skulle vara logiskt att dra slutsatsen att Venezuelas knappa 
            8 miljoner invånare år 1964 hade det riktigt gott ställt. Så är det 
            dock inte, tvärtom, med undantag för ett ytterst ringa fåtal lever 
            befolkningen idag (1976) i den allra största misär".
          Dessa 
            är de spelregler som regeringen har ändrat på sedan Hugo Chávez kom 
            till makten år 1999. I ett tal vid PETROCARIBEs toppmöte i kubanska 
            Cienfuegos i början av året framhöll Chávez: Vid 1900-talets slut 
            levde över 50 procent av Venezuelas befolkning i fattigdom och misär… 
            och det är kärnfrågan i den bolivarianska revolutionens kamp".
           
            Bara åtta år senare har Venezuelas Folk fått uppleva enorma förbättringar. 
            Den stadiga ekonomiska utvecklingen har huvudsakligen inriktats på 
            att stärka de sociala projekten, nedbringa den historiska fattigdomen, 
            främja sysselsättningen och höja minimilönerna, för att nämna de viktigaste 
            målen.
          Man 
            kan utan överdrift påstå att ingen venezolan i dagens läge står utan 
            hälso- och sjukvård. 1 750 000 barn har blivit vaccinerade utan kostnad 
            på sjukhus och vårdcentraler. Framställningen av vaccin kommer under 
            de närmaste månaderna att nå upp till 35 miljoner årsdoser, det vill 
            säga sju gånger den nuvarande kapaciteten, till förmån för en halv 
            miljon barn under ett år och ytterligare 10 miljoner människor. I 
            landet finns 395 diagnoscentra utrustade med modern teknik, 485 rehabiliteringscentra 
            och 18 med avancerad teknologi. Med hjälp av kubanska lärare utbildar 
            sig nära 30 000 ungdomar till läkare. 17 ögonkliniker har startats 
            med 31 operationssalar, där 480 000 venezolaner har opererats. 
            
          Livsmedel 
            åt alla 
            I "Misión Robinson" har ett stort alfabetiseringsprogram genomförts, 
            som gjort det möjligt att få slut på analfabetismens gissel och tack 
            vare "Misión Robinson 2" kan alla medborgare som så önskar gå ut grundskolans 
            årskurs 12. För första gången har 2 300 000 människor som bott i slummen 
            fått tillgång till dricksvatten. 110 000 nya bostäder för låginkomsttagare 
            har byggts.
          Åt 
            de mest behövande familjerna garanterar staten nödvändiga livsmedel 
            genom "Operación Mercal". Arbetslösheten har krympt från 26 procent 
            2002 till 7,5 procent vid årsskiftet, och nära femton nya "sociala 
            missioner" har inrättats i landet för att förbättra villkoren för 
            fattiga, indianer, dokumentlösa m.fl. 
          Detta 
            är i stora drag några av de främsta landvinningar som gjorts under 
            den korta tid den bolivarianska regeringen funnits till, trots statskuppsförsök, 
            oljestrejker, USA-inspirerade destabiliseringsförsök och massmedias 
            förtalskampanjer.
          Hedelberto 
            López Blanch, Rebelión
          översättning: 
            Eva Sjöblom