Fidel Castros sjukdom har tagits som förevändning av USAs president och utrikesminister för att hota Kubas suveränitet. Sympatiyttringarna för Castro har dock varit många.

Den 31 juli blev Kubas president Fidel Castro allvarligt sjuk och tvingades i enlighet med 94§ i Kubas grundlag temporärt delegera sina befogenheter till vicepresidenten Raúl Castro. Detta fick det att vattnas i munnen på Washington och den kubanska yttersta högern, som längtar efter att få tillbaka kontrollen över landet. Det är en reell hotbild och åtta nobelpristagare och 400 framstående personer från hela världen har lanserat ett upprop där man manar till respekt för Kubas överhöghet. Massmedia gav stort utrymme åt en rad glädjescener på Miamis gator, som dock inskränkte sig till ett par tusen av de 800,000 kubaner som bor i Florida. Firandet väckte ogillande bland befolkningen på Kuba och bidrog bara till att ytterligare försämra Florida-kubanernas image, där en del är ökända för sin extremism och oresonlighet. De stundtals nästan hysteriska glädjeyttringarna stod i bjärt kontrast till den sansade stämningen på Kuba.

Maning om statskupp ohörd

Cuban-American National Foundation, som är den största högerextremistiska organisationen i Florida och som officiellt säger sig kämpa för mänskliga rättigheter och demokrati, uppmanade förgäves den kubanska försvarsmakten att iscensätta en statskupp. "Raúl [Castro] kan inte godtas", sade Jorge Mas Santos, som också manade befolkningen att göra uppror.

Washington tog omedelbart avstånd från Raúl Castros makttillträde och sade att man verkade aktivt för att störta interimsregeringen. Lincoln Díaz Balart, republikansk representanthusmedlem från Florida, skickade också ut ett upprop till revolt. "Stunden är kommen på Kuba för en kampanj med civilt motstånd och civil olydnad", försäkrade han.

Utrikesminister Condoleezza Rice manade världssamfundet att trycka på den kubanska regeringen mot en övergång till ett kapitalistiskt samhälle: "Vi vädjar till alla demokratiska nationer att gå samman och kräva frigivande av de politiska fångarna, återupprättande av grundläggande friheter och en övergång som snabbt leder till flerpartival. Vi följer noga händelseutvecklingen på Kuba, där mycket håller på att förändras."

Sympatiyttringar för Fidel

I bjärt kontrast mot dessa förhoppningar har det kommit mängder av stöd- och sympatiyttringar med Fidel Castro, både på Kuba och i resten av världen. Latinamerikanska ledare som Venezuelas Hugo Chávez, Bolivias Evo Morales, Chiles Michelle, Brasiliens Lula och Mexikos Vicente Fox och många fler har önskat den kubanske presidenten ett snabbt tillfrisknande. Efter dessa kom Kinas, Algeriets, Pakistans, Spaniens statschefer och många fler. Till och med Guatemala, som är en av Washingtons trognaste bundsförvanter, avvisade Bush-administrationens propå. Under ett besök av den kubanske hälsovårdsministern José Ramón Balaguer, med anledning av invigningen av ett sjukhus, talade presidenten Oscar Berger om den kubanske presidenten som "detta sjukhus store tillskyndare", och önskade honom ett snabbt tillfrisknande. På sjukhuset arbetar 23 av de 600 kubanska läkare som verkar som frivilliga i Guatemala.

Kubanske kardinalen säger ifrån

Den katolska kyrkan på Kuba manade sina troende att be för Fidel Castros tillfrisknande. "Må Gud vara med den kubanske ledaren i hans sjukdom och upplysa hans bror", framhåller den officiella kommunikén. Kardinal Jaime Ortega, som är den främsta religiösa auktoriteten på Kuba, har tagit avstånd från USAs inblandning: "Kyrkan kommer aldrig någonsin att stödja eller ens på minsta sätt godta någon som helst utländsk inblandning", utbrast han.

USA har utökat sina radio- och TV-sändningar med omstörtande program mot Kuba, vilket är ett klart brott mot internationell rätt. Kongressen har anslagit 28 miljoner dollar för 2006 åt Radio och TV Martí, för att uppmuntra kubanerna att göra uppror mot myndigheterna. I en presskonferens i Texas försökte president Bush lugna yttersta högern i Florida: "Så snart [övergången inträffar] skall kubansk-amerikanerna kunna intressera sig för Kuba och ta itu med frågan om konfiskerad egendom". Det är föga troligt att detta slags uttalande tas väl emot av kubanerna, som är mycket medvetna om sina sociala landvinningar och som äger 85 procent av sina bostäder. Men Bush har i alla fall talat klarspråk.

Felaktiga spekulationer

USAs försök att isolera Kuba har vunnit föga gehör och är dömda att misslyckas. Bara EU ställer snällt upp på Bush-regeringens aggressionspolitik. Kubas prestige växer i tredje världen tack vare landets fantastiska hälsovårds- och utbildningsinsatser i dessa länder. Bland annat fick förra året nära 250.000 latinamerikaner synen tillbaka tack vare kubanskt bistånd. Kubas ekonomiska tillväxt var hela 10 procent förra året, landet har omfattande handelsförbindelser särskilt med Venezuela och Kina, och man har dessutom nyligen upptäckt oljefyndigheter vid den kubanska kusten.

Spekulationerna kring Kubas framtid grundar sig på ett felaktigt antagande om att den revolutionära processen på Kuba är avhängig av en enda människa, Fidel Castro. I själva verket är det fråga om en process som är djupt förankrad i det kubanska samhället, som byggts upp av nära fyra generationer kubaner och som tveklöst inte kan vändas. Washington får väl fortsätta lura sig själv med fromma önskningar.

av Salim Lamrani, forskare vid Denis-Diderot-universitetet i Paris, expert på relationerna Kuba-USA. On Wed, 2 Aug 2006

Översättning och bearbetning: Eva Sjöblom