Fidel 
            Castros sjukdom har tagits som förevändning av USAs president 
            och utrikesminister för att hota Kubas suveränitet. Sympatiyttringarna 
            för Castro har dock varit många. 
            
           
            Den 31 juli blev Kubas president Fidel Castro allvarligt sjuk och 
            tvingades i enlighet med 94§ i Kubas grundlag temporärt delegera sina 
            befogenheter till vicepresidenten Raúl Castro. Detta fick det att 
            vattnas i munnen på Washington och den kubanska yttersta högern, som 
            längtar efter att få tillbaka kontrollen över landet. Det är en reell 
            hotbild och åtta nobelpristagare och 400 framstående personer från 
            hela världen har lanserat ett upprop där man manar till respekt för 
            Kubas överhöghet. Massmedia gav stort utrymme åt en rad glädjescener 
            på Miamis gator, som dock inskränkte sig till ett par tusen av de 
            800,000 kubaner som bor i Florida. Firandet väckte ogillande bland 
            befolkningen på Kuba och bidrog bara till att ytterligare försämra 
            Florida-kubanernas image, där en del är ökända för sin extremism och 
            oresonlighet. De stundtals nästan hysteriska glädjeyttringarna stod 
            i bjärt kontrast till den sansade stämningen på Kuba. 
          Maning om statskupp 
            ohörd 
            
          Cuban-American 
            National Foundation, som är den största högerextremistiska organisationen 
            i Florida och som officiellt säger sig kämpa för mänskliga rättigheter 
            och demokrati, uppmanade förgäves den kubanska försvarsmakten att 
            iscensätta en statskupp. "Raúl [Castro] kan inte godtas", sade Jorge 
            Mas Santos, som också manade befolkningen att göra uppror.
          Washington 
            tog omedelbart avstånd från Raúl Castros makttillträde och sade att 
            man verkade aktivt för att störta interimsregeringen. Lincoln Díaz 
            Balart, republikansk representanthusmedlem från Florida, skickade 
            också ut ett upprop till revolt. "Stunden är kommen på Kuba för en 
            kampanj med civilt motstånd och civil olydnad", försäkrade han.
          Utrikesminister 
            Condoleezza Rice manade världssamfundet att trycka på den kubanska 
            regeringen mot en övergång till ett kapitalistiskt samhälle: "Vi vädjar 
            till alla demokratiska nationer att gå samman och kräva frigivande 
            av de politiska fångarna, återupprättande av grundläggande friheter 
            och en övergång som snabbt leder till flerpartival. Vi följer noga 
            händelseutvecklingen på Kuba, där mycket håller på att förändras."
          Sympatiyttringar 
            för Fidel
          I 
            bjärt kontrast mot dessa förhoppningar har det kommit mängder av stöd- 
            och sympatiyttringar med Fidel Castro, både på Kuba och i resten av 
            världen. Latinamerikanska ledare som Venezuelas Hugo Chávez, Bolivias 
            Evo Morales, Chiles Michelle, Brasiliens Lula och Mexikos Vicente 
            Fox och många fler har önskat den kubanske presidenten ett snabbt 
            tillfrisknande. Efter dessa kom Kinas, Algeriets, Pakistans, Spaniens 
            statschefer och många fler. Till och med Guatemala, som är en av Washingtons 
            trognaste bundsförvanter, avvisade Bush-administrationens propå. Under 
            ett besök av den kubanske hälsovårdsministern José Ramón Balaguer, 
            med anledning av invigningen av ett sjukhus, talade presidenten Oscar 
            Berger om den kubanske presidenten som "detta sjukhus store tillskyndare", 
            och önskade honom ett snabbt tillfrisknande. På sjukhuset arbetar 
            23 av de 600 kubanska läkare som verkar som frivilliga i Guatemala.
          Kubanske 
            kardinalen säger ifrån
          Den 
            katolska kyrkan på Kuba manade sina troende att be för Fidel Castros 
            tillfrisknande. "Må Gud vara med den kubanske ledaren i hans sjukdom 
            och upplysa hans bror", framhåller den officiella kommunikén. Kardinal 
            Jaime Ortega, som är den främsta religiösa auktoriteten på Kuba, har 
            tagit avstånd från USAs inblandning: "Kyrkan kommer aldrig någonsin 
            att stödja eller ens på minsta sätt godta någon som helst utländsk 
            inblandning", utbrast han. 
          USA 
            har utökat sina radio- och TV-sändningar med omstörtande program mot 
            Kuba, vilket är ett klart brott mot internationell rätt. Kongressen 
            har anslagit 28 miljoner dollar för 2006 åt Radio och TV Martí, för 
            att uppmuntra kubanerna att göra uppror mot myndigheterna. I en presskonferens 
            i Texas försökte president Bush lugna yttersta högern i Florida: "Så 
            snart [övergången inträffar] skall kubansk-amerikanerna kunna intressera 
            sig för Kuba och ta itu med frågan om konfiskerad egendom". Det är 
            föga troligt att detta slags uttalande tas väl emot av kubanerna, 
            som är mycket medvetna om sina sociala landvinningar och som äger 
            85 procent av sina bostäder. Men Bush har i alla fall talat klarspråk.
          Felaktiga 
            spekulationer
          USAs 
            försök att isolera Kuba har vunnit föga gehör och är dömda att misslyckas. 
            Bara EU ställer snällt upp på Bush-regeringens aggressionspolitik. 
            Kubas prestige växer i tredje världen tack vare landets fantastiska 
            hälsovårds- och utbildningsinsatser i dessa länder. Bland annat fick 
            förra året nära 250.000 latinamerikaner synen tillbaka tack vare kubanskt 
            bistånd. Kubas ekonomiska tillväxt var hela 10 procent förra året, 
            landet har omfattande handelsförbindelser särskilt med Venezuela och 
            Kina, och man har dessutom nyligen upptäckt oljefyndigheter vid den 
            kubanska kusten.
          Spekulationerna 
            kring Kubas framtid grundar sig på ett felaktigt antagande om att 
            den revolutionära processen på Kuba är avhängig av en enda människa, 
            Fidel Castro. I själva verket är det fråga om en process som är djupt 
            förankrad i det kubanska samhället, som byggts upp av nära fyra generationer 
            kubaner och som tveklöst inte kan vändas. Washington får väl fortsätta 
            lura sig själv med fromma önskningar.
          av 
            Salim Lamrani, forskare vid Denis-Diderot-universitetet i Paris, expert 
            på relationerna Kuba-USA. On Wed, 2 Aug 2006
          Översättning 
            och bearbetning: Eva Sjöblom