EU meddelade att man tänkte ge de 10 fattigaste länderna i Afrika sammanlagt 166 miljoner euro i bistånd, med anledning av ettårsdagen av tsunamikatastrofen i Sydostasien.

De storsinta européerna vill alltså, enligt biståndskommissionären Louis Michel, hjälpa de fattigaste länderna som kan drabbas av naturkatastrofer som torka, översvämningar och insektsinvasioner.

Somalia är fattigast

Om vi utgår från FNs Utvecklingsprograms (UNDP) kriterier för fattigdom och mänsklig utveckling och förekomst av naturkatastrofer, borde listan se ut som följer, från de allra fattigaste länderna och uppåt: Somalia, Liberia, Sierra Leone, Burkina-Fasso, Niger, Mali, Etiopien, Zambia, Mozambique och Tchad. I UNDPs rapport för år 2004 finns inga uppgifter för Somalia och Liberia, men enligt experterna kan de betraktas som Afrikas minst utvecklade.

Mest katastrofer

I gruppen länder som är mest utsatta för naturkatastrofer har vi Mozambique, Etiopien, Sudan, Mauretanien, Tchad, Somalia, Djibouti, Kap Verde, Uganda och Gambia. Här utgår man från det totala antalet dödsoffer för torka, översvämningar, jordbävningar och tropiska orkaner mellan 1980 och 2000, enligt UNDP.

Men Louis Michels rådgivare lever i verkligheten och inte för idealen, så när man valt ut mottagarländer har strategin varit att lägga pengarna där det finns tillgångar att hämta. Alltså länder med stor ännu ej exploaterad oljepotential som Tchad och särskilt Sudan, som har oljetillgångar på 563 miljoner fat.

Kongo är rikast

Afrikas rikaste land är Demokratiska Republiken Kongo, vilket Louis Michel är väl medveten om. Där finns stora naturtillgångar i form av diamanter, Afrikas största skogar, koltan till våra mobiltelefoner, datorer med mera, och många andra mineraler, huvudsakligen koppar och kobolt.

Om man vill kontrollera den guldgruva som Demokratiska Republiken Kongo utgör, måste man ta hand om grannländerna Burundi och Uganda som haft den fula vanan att dra nytta av oroligheter för att plundra och som dessutom har intressanta tillgångar som mineraler i Burundi och skog och sötvatten i Uganda.

Ett annat rikt afrikanskt land med stora mineraltillgångar och enorma ekologiska resurser är Tanzania, som också har en av hela kontinentens effektivaste turistnäringar.

Västafrikas pärla

För att få geografisk balans i det europeiska biståndet måste Louis Michels rådgivare vända blicken mot Västafrika, särskilt Elfenbenskusten, eller “Västafrikas pärla”, för att tala med fransmännen, trots konflikten med den omstridde nationalistiske presidenten Laurent Gbagbo. Frankrike har haft ansenliga intressen i landet, och kommer tvivelsutan att försöka återställa de relationer man hade före konflikten.

Ett land som européerna bör gottgöra är Liberia, där den f d FN- och Världsbankstjänstemannen Ellen Johnson Sirleaf valts till president och där man kan förvänta sig ett styre som gör det möjligt att genomföra Internationella Valutafondens och Världsbankens åtgärder. Listan är nästan komplett.

Hit går pengarna

Om vi räknar upp länderna enligt den ordning som de är av intresse för Europa, finner vi att EU ger bistånd i samma ordning: Sudan 48 miljoner euro, Demokratiska Republiken Kongo 38 miljoner, Burundi 17 miljoner, Liberia 16,4 miljoner, Uganda 15 miljoner, Tchad 13,5 miljoner, Tanzania 11,5 miljoner och Elfenbenskusten, Madagaskar och Komorerna resten.

Ironiskt nog får Madagaskar, där humanitär hjälp vore påkallad, mycket litet i jämförelse med övriga mycket rikare länder på listan, för att inte tala om Afrikas fattigaste länder, som Sierra Leone, Niger, Etiopien och Somalia, som inte ens finns med på listan.

EU-kommissionären har alltså ingen anledning att slå sig för bröstet, för vi vet att Afrika fortfarande är helt präglat av Internationella Valutafondens och Världsbankens policy och det som Europas länder ägnar sig åt är bara ett slags indirekt kolonisering med humanitärt bistånd som verktyg.

Thomas Rabeil, Miljökonsult för UNESCO. Källa: Rebelion.

Översättning: Eva Sjöblom