USAs styrka i dagens värld

Intervju med Noam Chomsky
.

I februari i år utkom "Power Systems: Conversations on Global Democratic Uprisings and the New Challenges to U.S. Empire.", en samling intervjuer gjorda av radiojournalisten David Barsamian, med Noam Chomsky, professor emeritus i språkvetenskap och filosofi, där Chomsky bl a diskuterar USAs styrka i dagsläget, miljökrisen och finanskrisen i Europa, Vi har valt att publicera följande på svenska: Vem äger världen? Chomsky ifrågasätter tesen att Indien och Kina kommer att bli de nya globala stormakterna.

Om man inte förstår vad denna fientlighet bottnar i (inte bara det väpnade motståndet som är det som dominerar rubriker och TV-reportage), blir den oundvikliga följden ännu mer blodspillan och man hamnar i en återvändsgränd.

Det är möjligt att de våldsamma sammanstötningarna, bland annat de fruktansvärda händelserna i Falluja med flera platser, inte hade blivit så långvariga, om den USA-ledda ockupationsmakten hade varit mindre arrogant, okunnig och inkompetent.

Hade ockupanterna varit redo att lämna över en verklig nationell överhöghet, vilket är det som irakierna kräver, skulle man ha valt en annn väg.

Syftet med invasionen
I den långa raden av ursäkter för att invadera Irak, har Bush-administrationen åberopat en vision av en demokratisk revolution i hela arabvärlden. Men det är anmärkningsvärt hur man undviker att nämna det sannolikaste syftet med invasionen, nämligen att inrätta säkra militära baser i en lydstat mitt bland världens största energikällor.

Denna kärnfråga har inte undgått irakierna. I en gallupundersökning i Bagdad som publicerades i oktober, där man frågade varför USA hade invaderat Irak, svarade 1 procent av de tillfrågade att syftet var att införa demokrati, 5 procent att hjälpa irakierna, men de flesta övriga uppfattade att Washingtons drivfjäder var att kontrollera Iraks tillgångar och organisera om Mellanöstern i enlighet med USAs intressen.

Irakierna vill ha verklig demokrati
En annan opinionsundersökning i Irak som publicerades i december är också avslöjande. På frågan om vad irakierna behöver i denna stund, svarade över 70 procent av irakierna "demokrati", 10 procent koalitionens provisoriska myndighet och 15 procent det irakiska styrande rådet. Med "demokrati" avsåg irakierna just demokrati, inte den överhöghet till namnet som Bush-administrationen håller på att snickra ihop.

I allmänhet har människorna enligt undersökningen "inget förtroende för USAs och Storbritanniens militärer (79 procent) och den provisoriska myndigheten (73 procent)". Pentagon-gunstligen Ahmed Chalabi fick inget stöd.

Oenigheten mellan USA och irakierna kring den nationella överhögheten kom i öppen dager på ettårsdagen av invasionen. Paul Wolfowitz och hans folk i Pentagon signalerade att "de är för en stadigvarande fortsatt närvaro av USA-trupper och en relativt svag irakisk armé som det bästa sättet att främja demokratin", skrev Stephen Glain i The Boston Globe. Det är inte demokrati enligt irakiernas tolkning av begreppet, eller så som amerikanerna skulle tolka det om de var ockuperade av en främmande makt.

"Bara självständiga till namnet"
Det hade över huvud taget inte varit någon mening med invasionen, om den inte resulterade i stadigvarande militära baser i en lydstat i beroendeställning av det traditionella slaget. FN kanske får spela en roll, men Washington begär nu att FN skall "stödja en framtida irakisk regering som bara är självständig till namnet, vars legitimitet kan ifrågasättas och på vars begäran ockupationsmakterna skulle stanna kvar", skrev Financial Times i en kommentar i januari. Utöver frågan om militär kontroll uppfattar irakierna också de åtgärder som tvingats på landet för att begränsa den ekonomiska överhögheten, bland annat en rad påbud att öppna industrier och banker så att USA kan ta över i praktiken.

Razzior mot fackföreningar
USAs planer har föga överraskande avvisats av irakiska företagare som påtalat att dessa skulle krossa den inhemska industrin. Vad de arbetande människorna i Irak beträffar, så skriver fackföreningsaktivisten David Bacon att ockupationsmakten gjort razzior mot fackföreningskanslier, man har arresterat fackliga ledare, man ser till att Saddam Husseins antifackliga lagar efterlevs och ger koncessioner åt hårdnackat fackföreningsfientliga USA-företag.

Irakiernas avståndstagande och den militära ockupationens misslyckanden har tvingat Washington att göra en viss reträtt från sina mest extrema ingrepp.

Förslagen att öppna ekonomin för utländskt ägande innefattade inte oljan. Antagligen hade det varit alltför otillständigt. Irakierna behöver dock inte läsa Wall Street Journal för att upptäcka att lönsamma kontrakt som USAs skattebetalare stått för, "skulle på sikt kunna hjälpa Halliburton att göra stora affärer i energi i landet". Andra statsstödda multinationella bolag är också intresserade.

Det återstår att se om irakierna någonsin kan pressas till att gå med på den överhöghet till namnet som ockupationsmakterna erbjuder dem. En annan fråga av mycket större vikt för priviligierade västerlänningar: Kommer irakierna att tillåta sina regeringar att "främja demokratin" till gagn för de små maktgrupper som dessa regeringar arbetar för, trots en en stark irakisk opposition?

Noam Chomsky April 2004

Noam Chomsky är professor i lingvistik vid Massachusetts Institute of Technology och författare till bland annat Hegemony or Survival: America's Quest for Global Dominance.
Distribuerad av The New York Times Syndicate

Översättning: Eva Sjöblom

.