Alltmedan världens blickar fortfarande är riktade mot det ockuperade Irak, utspelar sig en allt allvarligare politisk konflikt i Guatemala. Den 2 november hålls allmänna val och angreppen mot de demokratiska krafterna i landet tilltar.

Ordförande i den sittande kongressen är förre militärdiktatorn Efraín Ríos Montt, som grundat högerpartiet FRG, "Guatemalas Republikanska Front". Vad som krävs för att stoppa hans framfart är nu en bred allians för demokrati som inser att den viktigaste strategiska målsättningen är att rösta bort den sittande regeringen.

Sedan tre år tillbaka har läget förvärras överlag med tilltagande våld och brott mot de mänskliga rättigheterna. Under president Alfonso Portillo har FRG stärkt sin maktställning. Efraín Ríos Montt kan rentav komma att väljas till president trots att det är förbjudet enligt grundlagen. Tillämpningen av 1996 års fredsavtal, vars syfte är att demilitarisera landet efter det långa inbördeskriget, har gått i stå. I slutet av mars besökte en interamerikansk människorättskommission Guatemala och konstaterade att det förekom dödshot mot domare och korruption inom polisen, kidnappningar för lösensummor och smuggling, plus underjordiska väpnade grupper med koppling till narkotikahandlarna.

Människorättsaktivister mördas
Den 7 mars bröt sig en grupp beväpnade män in hos Mario Polanco och kongressledamoten Nineth Montenegro, ledare respektive grundare av "Gruppen för ömsesidigt stöd", och stal dokument och datorer. Fyra dagar tidigare hade en annan medlem i gruppen kidnappats och mördats i sin hemby. Människorättsgrupperna svarade med att kräva att samtliga sådana väpnade grupper upplöstes, och lyckades förmå regeringen att skynda på bildandet av en redan beslutad undersökningskommission.

Under februari och mars i år skedde en plötslig ökning av antalet fall av ett politiskt våld som inte bara riktar sig mot människorättsgrupper utan också mot bondeaktivister och bondeledare. María Antonia Asencio och Romero López blev utsatta för dödshot efter mordet på kollegan Pedro Méndez. Bondebefolkningen drabbas av alltfler våldshandlingar och rättsliga övergrepp från jordägarnas och statens sida, eftersom jorden är roten till de flesta konflikter i Guatemala.

Andra utsatta är politiker och journalister. Kongressledamoten Annabella de León blev beskjuten i Guatemala City och Arturo Méndez, borgmästare i Colotenango och medlem i URNG, "Guatemalas Revolutionära Nationella Enhet" undkom oskadd ett mordförsök, under det av Arnulfo Gutiérrez, som ledde ett annat oppositionsparti, sköts ihjäl i Chiquimula. Under sista veckan i februari överfölls tre journalister på nyhetsbyrån CERIGUA, och man bröt sig också in hos kolumnisten Marielos Monzón på dagstidningen Prensa Libre.

Korrputionen växer
Både Amnesty International och FNs mission för Guatemala hade dock långt tidigare observerat de hemliga väpnade gruppernas växande makt. I en rapport från februari 2002 skriver Amnesty International att grupper som ostraffat begått massmord under kriget mot gerillan nu har börjat ägna sig åt en omfattande ekonomisk brottslighet, detta med statliga myndigheters goda minne. Dessa illegala grupper har bytt skepnad och rättsprocesserna har inte rubbat deras struktur, slår FNs mission för Guatemala fast.

Portillos regering anklagas samtidigt för omfattande korruption, den värsta som förekommit sedan den första civila regeringen tog makten 1986. En undersökning pågår mot presidenten, vicepresidenten och hans son, som misstänks ha fört ut tiotals miljoner dollars till egna konton hos banker i Panama.

Portillo valdes 1999 framför allt på grund av att folket var rasande på dåvarande presidenten Alvaro Arzú och hans parti. Han hade genomdrivit en nyliberal politik som man ansåg bära skulden för växande fattigdom och inkomstklyftor. Medelklassen fortsätter att upplösas och kaffekrisen har lett till akuta ekonomiska problem, så nu riktar Portillo sin valkampanj mot de allra fattigaste.

Populistisk skolpolitik
I våras stoppades skolundervisningen i Guatemala av en lärarstrejk. Det var 62.000 lärare som krävde löneförhöjningar och bättre förhållanden i skolan. För att kväsa lärarna utformade Portillo en uppenbart populistisk plan som gick ut på ersätta det nuvarande skolväsendet med ett nytt föräldrastyrt system. Men det starka stödet från andra områden i civilsamhället tvingade regeringen och kongressen att gå med på en del av lärarnas krav, och strejken avbröts den 13 mars. Sorgligt nog fick lärarrörelsen betala ett högt pris. Brodern till ledaren för det nationella lärarförbundet kidnappades och blev regelrätt avrättad den 9 mars, och senare sköts lågstadieläraren Enma Aguilar Durán till döds av tre okända män inför ögonen på sin sexårige son.

Samtidigt som man vägrade ställa upp på lärarnas lönekrav, lade Portillo och FRG sista handen vid en plan för ekonomisk ersättning till före detta medlemmar i de så kallade Civilförsvarstrupperna för deras arbete "i landets tjänst". Civilförsvarstrupperna är den militära organisation som armén använde sig av för att hålla befolkningen i schack under inbördeskriget, och som gjort sig skyldig till grova brott mot de mänskliga rättigheterna. Det var meningen att dessa trupper skulle upplösas i fredsförhandlingsprocessens slutfas, men den processen ägde rum utan någon formell insyn från FN.

Gamla massmördare kräver ekonomisk ersättning
Det finns en uppsjö av bevis på fortsatta kopplingar mellan PAC - "Civilförsvarstrupperna" - och krigsmakten. FNs mission till Guatemala påtalar i en särskild rapport om lynchningar, som blivit ett gissel, att f d PAC-medlemmar anstiftat en rad sådana fall. 2002 återuppstod organisationen officiellt som "f d PAC" när man ockuperade flygfältet vid de berömda arkeologiska utgrävningarna i Tikal och tog turister som gisslan och krävde personlig ersättning för sin tid i statens tjänst. Portillo erbjöd sig snabbt att betala, trots att offren för det statsstyrda förtrycket ännu inte har fått någon ersättning från regeringen.

Alla tolkade erkännandet av de "f d PAC" som en politisk manöver för att försäkra sig om röster bland dess medlemmar, liksom röster från den fattiga landsbygden med hjälp av falska förespeglingar och fruktan. Manövern blev dock ett självmål. Det har varit ytterst svårt att möta kraven från dessa patrullmän, som kräver 2.500 dollar per man, och presidenten och FRG har inte lyckats skrapa ihop de pengar som behövs. Världssamfundet och biståndsgivarna har sagt nej till pengar för detta ändamål, förslag om nya skatter har röstats ned och särskilda obligationer för ändamålet har inte givit önskat resultat. Det största bakslaget kom när de som tvingats tjänstgöra i armén och delta i Civilförsvarstruppväsendet mot sin vilja också ansökte om ersättning. I slutet av förra året uppgick de samlade ersättningsanspråken från de ca. 628.000 patrullmännen till ca. 1.57 miljarder dollar.

Medlemmar i "f d PAC" svarade med att ta över motorvägar, gränsposteringar och en oljeborrningsstation och gick till våldsamt angrepp mot polisen i början av april. Armén och presidenten hotar med att slå ned nya sådana aktioner med våld. Nu har en spricka uppstått mellan "f d PAC"-medlemmar som är knutna till armén och som får ersättning, och övriga f d patrullmän.

Militärbudgeten växer
Även armén håller på att återvänta till offentligheten. Enligt en avgörande grundlagsändring som infördes i kraft av fredsavtalet skulle arméns roll i landets inre säkerhet avskaffas, och syftet var att demilitarisera stat och samhälle. FRG och andra högerkrafter lyckades stoppa detta och andra grundlagsändringar i en folkomröstning 1999. Därefter har alla fredsavtalets bestämmelser om krigsmaktens omvandling nonchalerats. Det ökända så kallade Presidential High Command finns kvar och leder fortfarande den inre underrättelsetjänsten, trupper patrullerar fortfarande i städer och byar och är fängelsevakter, och militärbudgeten började växa igen, med inte mindre än 24 procent under andra hälften av december 2002.

Visserligen har många generaler och andra officerare gått i pension sedan 1996, men de flesta sitter fortfarande med militärt och ekonomiskt inflytande inom armén och utanför. Generalerna Ortega Menaldo och Alfonso Callejas använder veteranofficerarnas organisation för att driva sina egna politiskt-ekonomiskt-militära frågor. De främsta allianserna inom de väpnade styrkorna tycks dock nu gruppera sig kring general Ríos Sosa, som är son till Efraín Ríos Montt och kan komma att bli näste försvarsminister.

Högern får kampanjbidrag från USA
I ett försök att vinna den fattiga befolkningens gunst har FRG och Ríos Montt under de tre sista åren utnämnt en rad vänsteranhängare till regeringsposter. Med sin populistiska strategi försöker man också splittra oppositionen, ta strid mot den privata sektorn och därtill knutna massmedia och vinna över fattiga landsbygdssamhällen på sin sida med hjälp av en del infrastrukturprojekt, livsmedel och förnödenheter till jordbruket. CACIF, som är den privata sektorns största organisation, är visserligen motståndare till regeringen, men FRG har ändå lyckats komma över avsevärda bidrag där.

Många med nära band till FRG har gjort sig förmögenheter genom korruption och olagliga affärer. Liksom vid 1999 års val kommer FRG också att ha tillgång till bidrag dels från yttersta högern, dels från fundamentalistiska kyrkor i USA.

Splittrad opposition
Inom oppositionen finns det redan över 15 registrerade partier och ytterligare ca. 10 väntar på slutgiltigt godkännande. Dessa partier tycks lita blind på opinionsundersökningarna, som grundar sig på ett urval koncentrerat på tätortsbefolkningen och där FRG framstår som svagare än partiet i verkligheten är. De flesta oppositionspartier tillhör högern och utgår från att FRG kommer att förlora eftersom befolkningen vill ha ett nytt grepp.

Gerillarörelsen URNG, som skrev under fredsavtalet och ombildade sig till politiskt parti, är vänsterns starkaste kort, men andra småpartier kan dra till sig avhoppare från URNG och nya progressiva grupper. Den sociala rörelsen och andra viktiga områden i civilsamhället som fortsatt betecknar sig som progressiva krafter, är också splittrade och en del organisationer är rentav beredda att stödja moderata center-höger-partier. Några allianser kommer svårligen att uppstå före valdagen den 2 november. Som det nu ser ut blir FRG det största eller näst största partiet, men förmodligen kommer inget parti att få erforderlig majoritet för att vinna valet. I så fall skall enligt valsystemet en andra valomgång till president och vicepresident hållas. Den är redan planerad till den 21 december och kommer att bli avgörande för om Guatemala skall få uppleva ännu mer våld eller ej under de kommande fyra åren.

Raúl Molina-Mejía, f d människorättsaktivist i Guatemala, numera lärare vid New York University och chef för Rigoberta Menú-stiftelsens New York-avdelning.
Ur NACLA, maj/juni 2003
Översättning och bearbetning: Eva Sjöblom