I skuggan av krigshetsare som George W Bush och Tony Blair har den ryske presidenten och f d KGB-agenten Vladimir Putin i ostördhet kunnat fortsätta med sitt krig mot "terrorismen" i Tjetjenien. Han har undkommit kritik från andra länder genom att understryka att det rör sig om samma fiende "(islamistiska terrorister"). Först med den desperata kidnappningen av publik och teaterarbetare i Moskva i oktober kom kriget i Tjetjenien åter upp i världens massmedier. Men Putin är inte ensam om att spela på "terrorismen". Det gör även hans despotiska kolleger i Kaukasusregionen och Centralasien ( i t ex Azerbadjan, Kazakhstan, Tadjikistan, Uzbekistan, Kirghizstan). Minsta lilla politiska opposition bemöts med långvariga fängelse- straff och uttalanden om att oppositionen utgörs av "terrorister". Olika internationella organisationer för mänskliga rättigheter kommer med rapporter om det pågående politiska förtrycket i dessa stater utan att detta ges stor uppmärksamhet i de stora massmedierna. Flera av dessa despoter åtnjuter nämligen även stöd från väst sedan anti-terrorismkoalitionen fått tillgång till mark där för att upprätta baser i sin kamp mot al-Qaida. Då passar det sig förstås inte med negativ rapportering från området. Redan under president Clinton började amerikanskt militärt stöd (vapenleveranser och utbildning) och direkt upprättande av amerikanska baser i regionen. USA har mer eller mindre köpt de lokala härskarna inte så mycket för att stoppa "terrorismen" som för att säkra de oljetillgångar som finns i och kring Kaspiska havet. Man räknar nämligen med att USAs beroende av utländsk olja fram till 2020 kommer att öka från 52 procent till 66 procent av landets totala konsumtion. Och USA lär inte ha några svårigheter att tackla denna anomali med dess historia full av stöd till despotiska förtryckare.

Fredrik Swenson (Februari 2003)